Bingolotto

Succéhistorien med BingoLotto är märklig. En lagom tjock man i sina bästa år sitter i TV och rabblar upp nummer. Däremellan ger han bort mat, resor, pengar och annat till folk som ringt in efter att ha fått bingo på sina lotter. Då och då spelar ett dansband sitt senaste alster. Men under nittiotalet drog BingoLotto mångmiljonpublik. Svenskarna satt andäktigt med sina lotter och kryssade över numren allt eftersom de lästes upp. Leif ”Loket” Olsson var som jultomten, men i stället för att komma en gång om året satt han där i rutan varje lördag. Fast utan skägg.

Bingolotto började blygsamt i Göteborgs lokal-TV 1989. Två år senare debuterade programmet i TV 4. Fram till 1999, när Leif ”Loket” Olsson slutade, var Bingolotto ett av de mest sedda programmen på svensk TV. Kulmen uppnåddes 1995, då man lyckades nå 3 miljoner tittare.

Under glansåren drog BingoLotto in över en miljard per år till svenskt föreningsliv, främst idrottsrörelsen. Leif ”Loket” Olsson, en före detta handbollsdomare med OS-meriter, blev folkkär rikskändis och utseddes 1993 till årets Göteborgare.

Men programmet har också fått kritik. Föreningar har anklagats för att mer eller mindre tvinga barn och unga att sälja lotter, och föräldrar säger sig ha känt att de ”måste” köpa lotter av sina barn. Programmet fälldes också i granskningsnämnden ett flertal gånger för otillåten produktplacering. Många företag betalade för att få ha med priser i BingoLotto, och på så sätt synas i TV utan att ses som reklam.

Både Norge och Storbritannien har producerat egna versioner av BingoLotto, men med uteblivna framgångar och snabba nedläggningar som resultat. Endast i Sverige samlades närapå halva befolkningen för att titta på en lagom tjock man i sina bästa år som läste upp bingonummer till dansbandsmusik.